Som G.Fylking brukade säga: ”Äntligen!”. Internet kom så att säga som ett brev på posten. Antagligen har jag kunnat surfa hemma i en vecka eller mer men eftersom jag inte har någon dator har jag inte vetat om det. Förrän nu. Tack Orange för att ni gör mitt liv någorlunda drägligt igen.
Visserligen sitter jag och surfar på Anders Powerbook men det känns faktiskt rikigt bra. Inte alls som för några år sedan då jag kunde känna att min kropp gjorde fysiskt motstånd då jag försökte röra en produkt från Apple. ”Ge det några år, Johan”, som en äldre och visare person sa till mig för ett par år sedan i ett samtal som berörde något som nu undsluppit mig. Synd kan man tycka, eftersom som jag nu har gjort det. Gett det några år, alltså.
Igår var det midsommarafton och vilken afton sedan! Sill och potatismiddag med utsikt över Place Massena i sällskap med allas vår Tsar Gustaf, hans bättre hälft Alexandra, Magoo, Joppan och Anders. Lite sång, lite dans och lite naket brukar sammafatta allt som är bra i livet, så även gårdagens festiviteter. Dessa inkluderade även en nattpicknick vid medelhavets strand och ett besök på Thor Pub vilket håller på att bli vårt stamhak här nere. Idag, så snart Magoo och Joppan har slutat åka gustavsbergsbuss, ska vi försöka klippa oss alla tre. Kan hända att det inte blir av eftersom deras bussar har långt att åka, om man säger så.
Jag ska skriva mer igen snart men nu måste jag fortsätta umgås med de andra. Au revoir.
det var en fantastisk knullfest